tisdag 17 juni 2014

Lite uppdatering...


JAPP!!! Nu är det gjort!!! Mitt hjärta är nog..96% enligt läkaren fixat!! Den 11 juni åkte jag ner till Lund och i vaket tillstånd och utan något som helst lugnande och gjorde en ablation...Det var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv..förra op:n var oxå jobbig..speciellt med dödsångest innan operationen.
Jag har haft det jobbigt med mitt hjärta under många år...tror inte många kan förstå hur det är att leva med ett hjärtfel. Många har valt att inte prata om det med mig eller bara säga att det blir bra johanna....ja eller inte...jag har fått mycket stöd här hemma av Morgan och barnen som på fullaste allvar alltid varit införstådda att det är oerhört jobbigt för mig.(.och även för dom...)

Jag var som sagt vaken och hade fruktansvärda smärtor i ca 2 timmar..spände alla muskler i hela kroppen och hela tiden sa jag inne i huvudet- Jag ska hem till mina barn...jag ska hem till mina barn..osv...tårarna rann nästan hela tiden då jag var fruktansvärt rädd! Men jag måste ge ett stort beröm till en oerhört proffig personal!! dom hade allt!!

Jag hade en sån tur att när läkaren tagit sig upp i hjärtat och paddlarna var inne så triggades hjärtat igång....en otrolig kramp i hjärtat fick jag i ca 5 minuter...sen gjordes detta ca 30 ggr till...tills dom var säkra på var kanalen satt..i höger kammare...där brände dom av min extra kanal! en riktigt läskig upplevelse och smärtsam men med facit i handen var det värt det! Nu kan jag börja leva igen!!

Susanne var så underbar som envisades med att hon VILLE ställa upp och köra ner mig och vänta i Lund tills jag var klar...ja dom växer inte på träd inte TACK fina Susanne!! Vi hade andra planer ifrån början då Morgan skulle med mig ner men han blev tvungen att stanna hemma med barnen! Blir inte som man trodde...i vissa situationer i livet har man svårt att fatta att en del människor väljer att vara stolta och lysa med sin frånvaro...men som jag alltid sagt...det kommer en dag...

Jag och Susanne hade riktigt kul...trots situationen...var lite i chock när jag kom hem...jobbigt att somna första natten...nu nästan en vecka efter har det börjat sjunka in...så tacksam och lycklig att det gick vägen! Som sagt mina barn och Morgan har skött om mig dessa dagar...får inte lyfta osv..har inte städat eller några vanliga rutiner...mest chillat och så..;-)
detta såg jag..på mitt eget hjärta...så förstorat och fyra katetrar inne som åkte omkring och letade efter kanalen...otroligt....:-)
Var hos pappa igår och krockade med hans platt-tv som sitter på väggen precis lagom höjd med mitt öga...var ute och skulle gå in och skulle dra för gardinen och pang sa det bara...sån smärta att jag inte ens kunde skrika..idag ser jag misshandlad ut...typiskt så här innan midsommar!
Imorgon ska jag till frissan och klippa och slinga håret...LYX...ska fixa naglarna med..fick det av familjen i födelsedagspresent!! Hepp nu har jag skrivit för en hel månad He he...

So Long-------------------->>

Inga kommentarer: