hjärtintentensiven igen

Ja idag var planerna att vi skulle peta i trädgården och åka en runda till pappa och göra kåldolmar...nja morgonen började bra...kokade kålhuvudet och blandade färsen till dolmarna och hinner göra kåldolmarna färdiga för ugnen.....sitter i telefonkö med danske banken för jag hade problem med inloggning nu när jag ska sköta pappas ekonomi måste en massa fixas...jäkla vilken tid det tog men till slut löste sig alla problem sig....trodde jag ;-)

Vi började förbereda oss på att åka till Daddy och fixa våra ärende så skulle jag bara ut i köket och böjde mig framåt och då slog det till.....hjärtat börjar rusa som bara den....ropar på Morgan i panik för det är så jäkla intensivt och jag blir så rädd mycket pga att man är gravid med....ligger på golvet i köket och känner svårigheter med att andas....flyttar mig in i sovrummet...gör mina manövrar som jag lärt mig och som brukar funka till slut...men idag kände det lite annorlunda....efter ca 50 min får jag panik och klär på mig och vill in till sjukhuset , vilket jag inte brukar vilja men jag hade på känn att det var lite mer än vanligt idag....på väg in till akuten kunde jag knappt andas...känner att jag håller på att försvinna....

känner inte min puls till slut....väl framme på akuten springer Morgan in och ut kommer personal och hjälper mig in i rullstol för jag kunde inte gå....blir uppkopplad och dom ringer kardiologen som skickar upp mig till hjärtintensiven ganska direkt....vägen dit kommer jag knappt ihåg...känner mer och mer att jag tappar fotfästet...hör personalen pratar med mig och frågar hur jag mår..kan knappt prata...läskig känsla...uppe på HIA så kommer en läkare med EKG elektrod som hon tänker köra in i näsan ..ner i hjärtat för att få ett tydligare Ekg.....2 försök gör och jag skriker av smärta...flaxar och lipar...då hör jag bara henne säga...ge henne 3 mg nu...sen händer det nått konstigt....min smärta i hjärtat upphör och det går den elektriskt stöt genom hela kroppen och känner hur jag försvinner bort men kommer tillbaka igen....då visade det sig att läkemedlet stannade mitt hjärta helt..och sen hoppade det igång igen....FATTA...fruktansvärd känsla....

känner mig gråtfärdig när allt är över för det var en jäkla upplevelse.....magen är helt stilla...Annie som sparkat hela tiden är helt still...tankarna snurrar.......dog hon nu? efter ca 30 min känner jag en rörelse...sen kommer hon igång igen....skönt.....efter flera timmar skriver jag ut mig själv.....drar väck alla sladdar och klär på mig...ska hem nu.....är så trött på all denna väntan....dr kommer in när jag precis går mot dörren...hon pratar och tycker att jag ska låta henne skicka remissen nu så kanske om ca 3 månader kan jag göra ablationen i Lund...*bränna kärlet i hjärtat* som felar...nu är det bestämt på riktigt...är rädd....men vill börja leva igen....

Väl hemma så satt jag på kåldolmarna och fixade potatis och såsen så nu sent ikväll kunde vi äta en riktigt god middag....mår lite konstigt ikväll....kallsvettas och har hög puls men dock inte flimmer....har jätte ont i ryggen som jag har spänt mig med...fasen vad mycket skit på en gång....men jag bloggar för min skull...har taskigt minne och tycker det är bra att kunna backa när man inte riktigt kommer ihåg och så....som jag bruka skriva så är min blogg en dagbok för min skull och om någon vill läsa så Fine men då får man ta allt som kommer...livet är ju ingen dans på rosor...dom bloggarna som bara skiner tror jag är bluffar...önsketänkande liv som inte är på riktigt...ja ja nu ska jag snart nana *om jag kan* är lite känslomässigt i obalans...men ska jobba imorgon så jag borde gå och lägga mig....Hoppas din 1 Maj var bättre än min ;-)

So Long---------------->>